Bengt
1924-06-29 - 2010-01-14
Så somnade då min svärfar sedan mer än 33 år in lugnt och stilla torsdag morgon 04.02.
Efter att i flera år drabbats av stroke efter stroke , blodproppar mm så fick han äntligen den vila han förtjänade.
Sörjd och saknad av många efter ett rikt liv med många intressen.
Särskilt ordet var viktigt för honom. Därför var det extra hårt när han fick afasi efter en av strokarna.
Han gjorde även stora släktforskningar över sin egen familj och även över min svärmors familj.
Märkligt nog skulle det visa sig att hennes släkt kom från begynnelsen från Umeå - min barndoms stad och där nu av sönerna nu bor?
Stor del av svärfar´s släkt fanns även i USA och dem fick han kontakt med och brevväxlade flitigt med samt även besökte och bjöd dem till sitt hem.
Han lärde sig även att använda dator samt mail för att underlätta kontakterna han byggt upp genom åren.
Starkt & tufft för en man i hans dåvarande ålder!
Livet är en märklig arena för olika händelser eller slumpmässiga möten.
Man kan resa hur långt bort som helst och ändå träffa någon som man känner en otrolig närhet med eller nästan har samma livöde eller rent utan nästan är släkt med?
Jag minns när vi flyttade ner hit till Småland. Då ville min pappa att jag skulle söka upp två av hans kusiner som bodde / bor inte så långt från oss.
Lite konstigt kändes det allt men sagt och gjort jag hostade upp mig och skärpte nosen för att finna dessa kusiner.
En av dem Sten, var en direkt kopia av min far, utseendemässigt!
Det var så jag fick stå päls.
När jag så en gång tog mina föräldrar samt sonen på utflykt till Hasslö.
Pappas kusin bodde där, så blev det ännu mera kusligt - otroligt!
Sten´s barnbarn var en exakt kopia av våran son Daniel eller tvärtom!!??
Vi tog ett kort minns jag på hela gänget och på det ser man hur gener slår igenom trots att blodsbanden blandas upp genom generationerna.
På livets resa knyts många band med människor, en del försvinner, nya kommer till, vissa finns där från början och stannar livet ut.
Men alla har de gemensamt att de berikar vårt eget liv med historier, närhet, känslor, händelser mm.
En av min mamma´s gamla väninnor ringde mig för någon vecka sedan. Underbart roligt var det att få tala med henne.
Under samtalet så kom många härliga minnen upp och vi fick oss båda många glada skratt innan samtalet var slut:-)
Så varför är det så svårt att ringa upp en gammal vän eller väninna,
någon släkting eller familjemedlem ta sig en minut med att minnas det som vi en gång hade tillsammans?
Höra hur de har det idag!
Tänk så mycket glädje vi skulle kunna sprida och få tillbaka.
Livet är så kort, det snurrar fortare och fortare märkligt nog?
Så låt oss ta till vara på dagarna, vännerna och familjerna medan vi kan och orkar.
Det kommer vi att få igen flerfaldigt under livets resa.
Carpe Diem!
Svärfar du finns alltid i mitt hjärta. Sov i ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar