Blod svett & tårar!

Men sååå tråkigt det är med detta evinnerliga snöandet!

Sätter därför in denna glada & härliga bild på sonen när han kryper i en grotta.

Det är inte snö utan skum han är inbäddad i.

Detta evinnerliga mörker sänker mig nedanför fot knölarna!

Tänk då när jag i lördag´s lyckades dra på mig ett mastodont skavsår när vi var ute och stavade en långrunda?

Hur dränerad tror ni inte att jag då blir i humöret??:-)

Hela skon samt naturligtvis sockan var röda av detta hettans blod som svallar i mina ådror:-)

Nu är det klart bättre med det (inte svallningen utan skavsåret!) och igår fick jag äntligen sno stjärten  mot stjärnorna i hunden!?

Yogan startade!

Suck! Sååå saknad av undertecknad och sååå välkommen!

Visserligen så känns mina axlar lätt brutna eller åtminstone klämda rejält idag:-)

Men det som inte dödar det härdar brukar våran son säga:-)

Kroppen har verkligen längtat efter detta - att åter få sig en rejäl genomkörare i alla muskler och leder.

Inte nog med det även hjärnan får sig en endorfin kick , väl syresatt som den blir vid Aya andningen.

Undra just hur det stavas då??

Som om inte detta vore nog i denna vecka så kommer ännu en humör lyftare i morgon när mitt enormt långa hårsvall ska kapas till sin rätta längd återigen. Stubb!

Efter det så kör jag in till Karlskrona för att basta med dottern som vanligt var annan vecka.

Även det toppen för kroppen och knoppen:-)

I like!!

Fredag blir det mest att sitta stilla för då ska vi åka upp till min kära svärmor som blev nyss änka och störa henne i det allt för tysta huset nu mera.

Det ska bli trevligt att åter träffa henne för det är nog snart ett halvår för mig?

Återigen: -Tiden går så fort!

Men som alltid när man åker och hälsar på någon så blir det mycket nöta på stjärten.

Fast det är hon värld med råge.

Sedan så har jag rätt mycket att nöta på så att säga! Hrm!

Näe nu ska jag gå ner och fixa en rejäl gormet middag till mig själv!

Blodpudding!

I like that to:-)

 Men inte gubben så därför gottar jag mig när han jobbar kväll!

Lite ego får man allt vara.

Så nu ska ego tripparen säga.........Tjingeling för denna gång!

Den långa vägen!

Bengt

1924-06-29 - 2010-01-14

Så somnade då min svärfar sedan mer än 33 år in lugnt och stilla torsdag morgon 04.02.

Efter att i flera år drabbats av stroke efter stroke , blodproppar mm så fick han äntligen den vila han förtjänade.

Sörjd och saknad av många efter ett rikt liv med många intressen.

Särskilt ordet var viktigt för honom. Därför var det extra hårt när han fick afasi efter en av strokarna.

Han gjorde även stora släktforskningar över sin egen familj och även över min svärmors familj.

Märkligt nog skulle det visa sig att hennes släkt kom från begynnelsen från Umeå - min barndoms stad och där nu av sönerna nu bor?

Stor del av svärfar´s släkt fanns även i USA och dem fick han kontakt med och brevväxlade flitigt med samt även besökte och bjöd dem till sitt hem.

Han lärde sig även att använda dator samt mail för att underlätta kontakterna han byggt upp genom åren.

Starkt & tufft för en man i hans dåvarande ålder!

Livet är en märklig arena för olika händelser eller slumpmässiga möten.

Man kan resa hur långt bort som helst och ändå träffa någon som man känner en otrolig närhet med eller nästan har samma livöde eller rent utan nästan är släkt med?

Jag minns när vi flyttade ner hit till Småland. Då ville min pappa att jag skulle söka upp två av hans kusiner som bodde / bor inte så långt från oss.

Lite konstigt kändes det allt men sagt och gjort jag hostade upp mig och skärpte nosen för att finna dessa kusiner.

En av dem Sten, var en direkt kopia av min far, utseendemässigt!

Det var så jag fick stå päls.

När jag så en gång tog mina föräldrar samt sonen på utflykt till Hasslö.

Pappas kusin bodde där, så blev det ännu mera kusligt - otroligt!

Sten´s barnbarn var en exakt kopia av våran son Daniel eller tvärtom!!??

Vi tog ett kort minns jag på hela gänget och på det ser man hur gener slår igenom trots att blodsbanden blandas upp genom generationerna.

På livets resa knyts många band med människor, en del försvinner, nya kommer till, vissa finns där från början och stannar livet ut.

Men alla har de gemensamt att de berikar vårt eget liv med historier, närhet, känslor, händelser mm.

En av min mamma´s gamla väninnor ringde mig för någon vecka sedan. Underbart roligt var det att få tala med henne.

Under samtalet så kom många härliga minnen upp och vi fick oss båda många glada skratt innan samtalet var slut:-)

Så varför är det så svårt att ringa upp en gammal vän eller väninna,

någon släkting eller familjemedlem ta sig en minut med att minnas det som vi en gång hade tillsammans?

Höra hur de har det idag!

Tänk så mycket glädje vi skulle kunna sprida och få tillbaka.

Livet är så kort, det snurrar fortare och fortare märkligt nog?

Så låt oss ta till vara på dagarna, vännerna och familjerna medan vi kan och orkar.

Det kommer vi att få igen flerfaldigt under livets resa.

Carpe Diem!

Svärfar du finns alltid i mitt hjärta. Sov i ro.

Livet går vidare!

I morgon är dessa evinnerliga helger slut för denna gången:-)

Jag klagar inte!

Det är även slut på späkandet - hoppas nu bara jag kan hålla det - gottegris som man är?

Gick faktiskt en skön promenad idag visserligen med gubben på släp och då får man aldrig någon egentlig fart men det var skönt ändå.

Så sen det vanliga! Armhävningar???

Vem i fridens alla dagar har kommit på att man ska plåga armarna med att lyfta sin egen kropp?

Nå väl - snacka om att man tacklat av idag orkade jag endast 15 stycken?.

Suck!

Men inga fuskisar utan på händer och fötter, inga knän i golvet!

 Så var det plankan det gick nästan bra i alla fall - inte allt för illa trots kavlarna verkar ha hopat sig igen???

Man är som om man har knutit ett badlakan i rullform runt magen???

Nu hoppas jag att denna snö kan lämna åtminstone vägarna så jag har någonstans att gå med mina stavar!

Ha ha ha! Nu tänker väl du ;- varför tar hon inte skidor på fötterna när hon har stavar i händerna??

Kul, verkligen kul!

Ska du nödvändigtvis veta det så kan jag inte åka skidor Norrländska som jag är!

Tror det är en teknisk felprogrammering för armarna och benen går inte att kombinera?

Men jag tycker faktiskt det är enormt skönt att få flåsa lite samt svettas - när man sedan duschat så känner man sig.....

Stark!?

Ja jag tror det är rätt ord - även blir hjärnan lite gladare - tror den gillar att få en omgång?

Vi köpte i höstas en sådan där Ultraljuds apparat för att störa ev möss??

Hur väl den fungerat vill jag inte spekulera i? Men igår nämnde vi just detta för vi har haft otroligt lite möss inne denna vinter?

Men när man talar om trollen så brukar de stå i farstun! Även så denna gången!

I morse hade vi första musen i fällan sedan oktober??

Lite märkligt med tanke på att det var klart mildare idag?

Så man kan ju undra!
Var det bara tur innan eller funkar verkligen den där Ultraljud grejen?

 Eller var det en hörselskadad mus?

Nåväl vi lär aldrig få något svar på denna djupa vetenskapliga fråga:-)

I morgon blir det renbäddning på schemat!

Vardag här I come:-))

Varga vinter!

Vinterns järngrepp håller i sig och jag måste säga att snart är man mer än russin?

För är jag en torris övriga tider på året så gissa hur jag blir när det eldas mycket inne och kylan biter i näsa och kind när man går ut?

Det var flera år sedan vår "älskade" son kom in när jag låg och läste och började skratta så tårarna rann.
När jag väl fick ur honom vad han tyckte var så roligt så sa han:
Du får förlåta mig mamma men jag tyckte det såg ut som du hade nylonstrupor på benen men du var visst barbent!!!!

Hahahaha Skitkul!! Får man strypa sin egen son:-)

Fast sedan jag försökt att mörda honom så skrattade jag lika mycket åt mina vackra ben!!

Har idag njutit av fåglarnas envetna kamp om varje frö och Koltrasten som flyttat in under golvet till "häste"brunnen - smart drag faktiskt för nu har den kryp avstånd till köket om nu Koltrastar kryper?

Så blir det nog lite mer lä just under trätrallen där.

Bakar lite matbröd till gubben och så har vi varit ute och skottat för det "flistrar" på som vi norrlänningar säger - ja jag är ju från Västerbotten egentligen. Vi flyttade ner hit till södra Sverige för att slippa snö och kyla - inte ett fullt så smart drag när det gäller just det men annars trivs vi som fisken i vattnet:-)

Sonen med familj håller visst på att blåsa bort på Nya Zeeland, vädret växlar tydligen väldigt fort där och liknar nog en hel del svensk sommar.

De har punka på liggunderlaget samt hål i tältet - lyckat när det är dåligt väder!!

Undrar just om han glömt silvertejpen? Hans universalmedel:-)

Skönt blir det på måndag när det är vardag igen så man har en susning om vilken dag det är??

 Jag blir lätt förvirrad när det är söndag stup i kvarten.

I morgon ska jag ner till Karlskrona och bada bastu och kallbassäng:-)

Ska bli underbart att få upp temperaturen i kroppen igen och få en rejäl genomkörare av kroppen.

Det är den anda fördelen att helgerna är slut - man tar tag i sin motion och kost igen.

Slut med allt små ätande och godis som man utan problem trycker i sig.

Problemet kommer när man ska bli av med det???

Suck ja!

Det är bara att bita ihop - kanske med ståltråd??

Sy ihop käken - kanske lite väl drastiskt men säkert effektivt!

Njut nu av sista soffpotatis dagarna som är kvar och ta det lugnt i kyla och halka!

See You!

Första årets skälvande dagar....

Då var 2010 här och kom med kalla nätter och dagar.

Men den kom även med ett besked om att min svärfar har blivit klart sämre.

Det meddelandet fick vi på väg emot Karlskrona för att fira ut det gamla året och in det nya.

Visst är det konstigt att glädje och sorg går i varandras fotspår?

Vi hade trots detta en underbar kväll hemma hos våran dotter med Klösbo vilka hade dukat upp till en underbar Nyårssupé:-)

Fantastisk god mat och dryck bjöds det rikligt detta årets sista skälvande timmar.

När sedan klockan började dra sig emot midnatt så klädde vi på oss rejält för att ta bussen ner till centrum och se på de otroliga fyrverkerierna.

Där stod vi med en massa människor och skålade in det nya året och jag njöt i fulla drag över att få fira i stadens sus och dus:-)

Sist jag gjorde det var när vi firade in det nya seklet?

Som ni ser så verkar gubben lätt skräckslagen och dottern njuta för fulla muggar:-))

Min gubbe sa flera gånger - :Att aldrig jag flyttar till stan!

Verkar som jag får tufft att manipulera honom:-)

Är nog gift med en liten enstöring??

Idag lördag sitter nu mig man på tåget på väg emot Dalsland - skönt att veta att han är på tåget och inte sitter och kör bil i snö ovädret som tydligen råder där!

Även här nere i smålands djupa skogar biter Kung Bore i rejält med -11.7 grader och jag nöter snart upp källar dörren för att jag måste elda konstant.

Men jag har både ved och whisky så mig går det ingen nöd på:-))

Kylan gör ju oxå att jag verkligen får njuta av "mina" fåglar som kör skytte-trafik till frö automaterna.

Det är alltid lika roligt att stå och iaktta dessa små bevingade varelser när de slåss om ett frö och det finns  hundrafalt ovanför deras huvuden:-)))

Ta nu vara på de sista helgdagar som råder!

Tjingeling!