Våååår!

Här är jag då igen framtinad så som snö droppar och krokus.

Du kanske undrar om jag drabbats av Blogg torka men det är nog snarare Blogg orka! 

För jag har varit rejält dålig i 8 veckor.

Trist ja visst - men det som inte dödar härdar säger de som vet?

Jag vet inte om det stämmer för jag har nog känt mig mer död än levande och inte upplever jag att jag blivit yngre heller på kuppen eller starkare?

Men nu är livet och årstiden på rätt väg:-)

Det gick fort när det väl satte igång - våren alltså! Från att det var ungefär 50 - 60 cm snö, så på drygt en vecka så var det barmark och snödropparna kikade fram under det våta kalla:-)

Kan man bli annat än lycklig och varm inombords?

Tänk vilken kraft det finns i dessa små söta spröda varelser som envist kämpar sig genom snö, löv mm.

Vad har jag då haft för mig under dessa täta, febriga och otroligt tråkiga veckor??

Det började med att vi i mitten på februari var på min svärfar´s begravning.

En otroligt ljus och fin samt minnesvärd stund där i stort sett alla hade kommit för att hedra denna man som under sin livs gärning haft många strängar på sin lyra.

En fin avslutning på ett rikt liv!

Det var där jag blev smittad - men eftersom jag vet att jag är enormt infektions känslig så blir jag ofta krasslig när jag träffat många människor på en och samma gång.

En begravning innebär ju oxå kramar och närhet och ska så och göra och det tänker jag absolut inte sluta med  att ta och ge närhet till människor trots risken att bli sjuk.

På tisdag morgon den 2 mars fick så hem våran son Daniel med sin Bettina och hjärtat Vintra efter deras otroliga resa till Nya Zeeland.

Några dagar innan så reste vår dotter tillsammans med sin Pojkvän Mats till Thailand och Malaysia.

På lördagen var det Mc Mässan i Bromölla där träffade vi en massa trevligt folk och många timmar flöt med massor av berättelser om olika strapatser mm:-)

Jag var absolut inte fräsch men eftersom gubben sååå enträget ville åka dit.

Ja, ska jag vara ärlig så även jag:-) 

Så åkte vi dit fast jag knappt fick luft men med en baktanke att vi skulle åka till akuten efteråt.

På vägen hem så handlade vi Carlshamn och sedan så åkte vi till akuten där jag ej var välkommen utan jag skulle vidare till Distriktsmottagningen.

Väl där så kom aldrig någon personal utan jag fick söka efter dem och då kom jag äntligen in!!??

Distriktsläkaren en Isländare förklarade för mig att om jag inte fyllde min kropp med en massa cortison så skulle jag om 10 år ha en syrgas tub som närmsta vän??

Kul kille!

Jag fick mitt "knark" men inte inhalera som jag tyckte var viktigast just då trots att jag bad om det?

Så hem 10 mil total tät och med en Bad feeling i magen!

Den natten vaknade jag och fick inte luft!

Låg länge och tänkte - det går nog över?

Men nähänä utan väcka gubben och till Karlskrona denna gången för att äntligen få inhalera - suck!

Hem igen och fortsätta min sittande sovning som jag nu tränat på i 14 dagar!!

Sen började biverkningarna vilket bland annat gjorde att jag föll som en klubbad oxe och slog mig blodig och blå på höger käke. Jag får sååå otroligt dålig balans av cortison!!

En utflykt till Malmö och Trädgårdsmässan blev ett trevligt avbrott i min sk isolering.

Min man gick några meter bakom mig för att inte folk skulle tro att det var han som hade slagit mig:-))

Nä jag skojar men nog finns det allt för många kvinnor som lever i en sådan tillvaro!

Men   en trevlig utflykt hade även den sitt pris och jag fick återigen feber och blev ännu tätare i min astma?

Men mycket fint, lite handlat för då hade vi fortfarande djup snö här hemma.

Men det var första gången som jag fick se Twisted Tower på nära håll och jag kan då säga att imponerad blev jag inte??

Otroligt fult & osymetriskt tycker jag tornet var, högt och imponerande på det viset - ja visst!

Säkert en underbar utsikt i högre sfärerna men inte en enda balkong som jag då såg?

Säkert riktigt dyra hyror och utan att kunna gå ut på balkongen och äta frukost en varm sommar dag!

Fast då blåste man väl ner???

Sedan snurrade vi runt i Malmö ett tag - tur en sådan gång att man har GPS:-)

Min gubbe skulle ha tag på en rejäl väska till sin ny upp vaknade hobby - fotografering!

Ja fotat gjorde han väldigt mycket på den tiden innan vi möttes och när barnen var små men sedan dog det liksom ut för att nu återigen vakna och jag hoppas ger honom massor av glädje igen.

Ja och nu stundar Påsken och idag Långfredag så kommer sonen och barnbarnet hem och hälsar på i stugan!

Ska bli otroligt roligt att få träffa dem igen och höra om deras äventyr.

I morgon kommer dotter med pojkvän och det är första gången vi får stifta bekantskap med honom.

Även de har massor att berätta så som ni förstår så känns det verkligen som det blir en.....

GLAD PÅSK!